EN ISO 23953 Förklarad: Klasser, Krav och Märkning

Om du någon gång har köpt kylutrustning, har du säkert stött på EN ISO 23953. Men vad är det egentligen?

Kort sagt är det standarden som bestämmer vilken temperatur utrustningen klarar, vilken miljö den passar för, och vad som krävs för att den ska få säljas i EU.

I den här guiden går vi igenom vad det betyder i praktiken, vilka klasser som finns, och vad du bör tänka på innan du köper.

Vad är "EN ISO 23953"?

EN ISO 23953 är en standard. Den bestämmer hur kylutrustning ska testas, delas in i klasser och märkas innan de får användas i olika butiker.

Namnet kommer från ISO, som gör regler för hela världen, och CEN, som gör samma sak för Europa.

När CEN tar över en ISO regel, lägger de till EN framför namnet. Därför heter hela standarden EN ISO 23953, även om många i vanligt tal säger ISO 23953, bara 23953 eller EN 23953. Men det rätta namnet har alltid båda delarna med.

Standarden är uppdelad i två delar

• Del 1: Ordlista. Förklarar orden som används i standarden.

• Del 2 (ISO 23953-2): Klasser, krav och tester. Bestämmer vilken klass kylutrustningen har, vilka krav den måste klara, och hur den testas.

Vad som ingår i ISO 23953-2 (del 2)

Temperaturklasser: vad klarar kylutrustningen?

Det här är den del av standarden som är viktigast när du väljer kylutrustning. Varje enhet får en kod som visar vilken temperatur den håller. L står för kallt och fryst, M för mellan, och H för varmare och mindre känsligt.

Klimatklasser: vilken miljö passar kylutrustningen?

Temperaturklassen visar vad som händer inuti utrustningen. Klimatklassen visar något annat. Den visar hur varmt och fuktigt det får vara runt om utrustningen, för att kylan ändå ska fungera som den ska.

De flesta svenska butiker klarar sig bra med klimatklass 3. Det är den nivån som kylutrustning oftast testas efter, och den som EU:s energimärkning bygger på.

Står utrustningen nära ett bageri, ett kök, eller en dörr som ofta öppnas, kan det vara värt att fråga om en högre klass.

Vad kräver ISO 23953-2 av tillverkaren?

Standarden ställer flera krav på tillverkaren, både på hur utrustningen byggs och vad som ska stå på produktbladet.

• Värden på produktbladet. Tillverkaren måste ange volym, visningsyta, elförbrukning och energiklass.

• En skylt på utrustningen. Skylten ska visa temperaturklass, klimatklass och andra viktiga värden.

• Avlopp och avfrostning. Utrustningen ska klara fukt och is, utan att kylningen påverkas.

• Samma sätt att testa för alla. Alla tillverkare testar sina produkter på samma sätt, så att siffrorna går att jämföra.

• Elsäkerhet. Standarden pekar vidare till EN 60335, som styr elsäkerheten.

Tanken är enkel. När alla testar likadant kan du lita på siffrorna i produktbladet, oavsett vilken tillverkare du jämför.

Kopplingen till CE märkning och EU:s energimärkning

Följer en tillverkare ISO 23953-2 helt, godkänns produkten enligt EU:s krav. Då får den också CE märkas.

Standarden hänger också ihop med två EU regler som styr kylutrustning i butik.

1. Regel (EU) 2019/2018 styr energimärkningen, alltså de kända bokstäverna A till G på etiketten.

2. Regel (EU) 2019/2024 säger hur mycket el kylutrustning max får dra. Klarar den inte kravet, får den inte säljas i EU.

Båda reglerna bygger på samma sätt att testa, hämtade från ISO 23953-2. Utan standarden hade det inte funnits något gemensamt sätt att mäta på.

Vad standarden inte täcker

Det är också bra att veta vad EN ISO 23953 inte gäller för. Det förklarar varför vissa produkter har helt andra siffror och regler på sina produktblad.

Avslutande ord: EN ISO 23953

EN ISO 23953 gör det enklare att jämföra kylutrustning, oavsett vilken tillverkare du väljer.

Är du osäker på vilken klass som passar din butik, kan det vara smart att fråga leverantören innan du köper. Det är ofta enklare att kolla siffrorna i förväg än att upptäcka efteråt att kylan inte räcker.